Idag lever vi en väldigt speciell tid där oro och osäkerhet präglar en hel värld. Vi är alla berörda av coronapandemin, om än på olika sätt. Regeringens senaste budskap får fortsatta konsekvenser.

Nödvändigheten har gett många av oss en gratischans att uppleva vad en övergång till distansarbete kan innebära. De flesta gör både positiva och negativa erfarenheter.

Positivt för mig är att jag nu förfogar över tiden på ett nytt sätt, och kan ge arbetsminnet den tid som behövs för att i lugn och ro lösa olika uppgifter. 

Men hur ostörda vill vi vara? 

Vi har alla behov av att känna samhörighet, bli bekräftade och få feedback.

Den spontana energin och tankeutbytet flödar inte på samma sätt nu när vi sitter själva, men det är bara att acceptera situationen. Ett digitalt möte blir något att vara tacksam för.

På mitt köksbordskontor får jag energi och ler, för jag har fantastiska digitala möten. Det blir en speciell – väldigt avväpnande – ton i kommunikationen när vi sitter i våra hem, kanske i barnens sovrum, och med en bekväm tröja på. Ärliga samtal med hundra procent närvaro.

Maslows behovstrappa visar på hur mänskligheten har skakats om av pandemin. De två översta stegen (uppskattning och självförverkligande) känns inte så relevanta just nu. De må ha slagit i taket ”pre corona”, men nu, när den sociala isoleringen slår hårt mot de tre första stegen (våra rent fysiska behov, samt trygghet och gemenskap) har vi ett helt nytt läge att hantera. 

Så nu när julen är i antågande tänker jag prioritera samtal med dem som behöver det mest.

Min pappa och jag har möten inplanerade!