HR-chefen Kristin Myhren är ganska ny på sitt nuvarande jobb. När hon arbetar på distans saknar hon fysiska möten och workshoppar där man kan fånga det som händer i rummet, men inte fikapauserna. Hon tror att pandemin kommer att föra med sig många bättre, mer tillitsfulla chefer, och tipsar om att mikropausa, fånga dagsljuset och göra roliga saker för att hålla pandemiångesten på avstånd.

Kristin Myhren jobbar sedan tre månader som HR-chef i Region Uppsala, där Akademiska sjukhuset är den största förvaltningen. Där får man lov att åka in till jobbet om man absolut måste – men det finns en stark rekommendation om att stanna hemma. Idag arbetar hon vanligtvis fyra dagar från hemmakontoret och en dag på plats.

Hur är det för dig att jobba på distans, vilka är för- och nackdelarna?

– Jag tycker faktiskt att det är skönt. Det ger mig en bättre balans i livet att jobba hemma ifrån. Jag behöver inte åka in och hem, kan sova lite längre på morgonen och använda tiden mer effektivt. 

– Nackdelarna är att det inte är bara jag hemma. Häromdagen hade jag ett viktigt möte med facket och då trillade familjen in i köket där jag satt.

Kristins make är projektledare på ett bygge. Han jobbar alltmer hemifrån, något Kristin tycker är trevligt men också jobbigt ibland. Han har sitt kontor en trappa upp och hon sitter nere i köket, men när han tar paus kan han komma ner och knäppa på tv:n.

– Vi skulle väl behöva synka våra pauser, haha!

Hon tycker att man tappar en del av det professionella när man sitter hemma. Samtidigt får man möta människor utan deras ”kostymer”, vilket gör att man kan åstadkommer andra, bättre saker tillsammans.

– Så huvudsakligen tycker jag att det är positivt. Men sedan är jag nog en ensamvarg, jag behöver inte fikapauserna för att må bra. Jag tar gärna kaffekoppen själv. 

Det hon saknar är fysiska möten och workshops. Att skriva och rita på whiteboard och fånga upp det som händer i rummet. Att fånga ord och bilder i realtid.

Hur gör du för att ta hand om dig under denna konstiga tid?

– Jag försöker gå ut och gå mycket. Få frisk luft och rensa tankarna. Jag åker iväg och tränar. Målsättningen är varje dag, men i praktiken blir det nog varannan eller var tredje. 

– Och så gör jag roliga saker. Öka närvaron i det lilla. Eftersom pandemin som fenomen kan ge ångesttankar. 

Själv mår hon bra av att skriva ner sina tankar, och göra sig bilder av var hon skulle vilja vara. På så sätt coachar hon sig själv med utgångspunkt i vad som skaver och var hon önskar att hon var. Det lättar på trycket, även om det inte alltid leder till konkret förändring.

– Jag har använt mindfulness tidigare under perioder som har varit mer påfrestande, och nu när jag pratar om det med dig känner jag att det ska jag börja med igen!

På vilket sätt påverkar distansarbetet arbetsgrupp, arbetsmiljö och era prestationer?

– Jag tycker att det är svårare att få en kreativ och effektiv dialog som leder framåt på Teams, som är det mötesverktyg Regionen använder. 

Kristin sitter i en ledningsgrupp med ett tiotal andra HR-chefer och tycker att mötena ibland blir fragmentariska. Det är svårt att bygga på varandras resonemang när man först ska räcka upp handen, och sedan, när man får ordet, sätta på kameran. 

– Det skapar en massa små micropauser som minskar flowet i diskussionen. Det blir mer som en debatt än dialog. Dessutom är det vanligt att man stänger av sin bild så att det bara är ordföranden som syns. Det blir lite ”dött”.

– Regionen har precis fått resultatet från medarbetarundersökningen och de kan konstatera att man ändå mår bra, överlag. Många i den administrativa personalen känner en ökad balans i livet.

Vad tror du att vi kommer att lära oss av den här tiden?

– I Regionen har vi sett och lärt oss att vi kan hitta nya sätt att jobba i kris, nya samarbetssätt har kommit till. Vi fick ett tydligt gemensamt mål – vi ska bokstavligen rädda liv!

– Generellt tror jag att vi, i takt med att vi blir mer mogna digitalt, vågar släppa iväg medarbetarna från arbetsplatsen. De behöver inte stämpla in och sitta på sin stol för att de ska jobba. 

Kristins grundsyn är att människor gör ett bra jobb, bara de vet vad de ska göra. Hon tror att chefer tack vare pandemin inser vikten av att prata om målbilder, för att sedan känna tillit nog att ge medarbetarna mandat att strukturera sitt eget jobb utifrån den plats där det passar dem bäst att arbeta. Att man inser att medarbetare levererar nytta, även om när de inte är på arbetsplatsen. ”Det är det här vi vill uppnå och jag vet att du är kreativ och klok nog att lösa det på egen hand, och tillsammans med andra.”

Det kommer att öka balansen i livet för många, spår hon.

– Det är det som är min vision och drivkraft, att vara med och bidra till ett förändrat ledarskap mot en ökad tillit till människors självledarskap.