Krister Aadde har jobbat på distans sedan i mars. Det fungerar mestadels bra – vilket han tackar sin lite introverta läggning och sin fru för. Han har skapat rutiner för att inte låta jobbet ta över helt och för att inte bli för stillasittande. Men han saknar det sociala, att skämta och småprata med kollegerna. 

Krister arbetar som chefsrådgivare på TRR. I mitten av mars flyttade han och hans fru Johanna till fritidshuset i Kungsör. De har också en lägenhet i Stockholms innerstad. I huvudsak arbetar de båda från Kungsör, Krister har inrett gästhuset som kontor och Johanna arbetar från ett rum i huvudbyggnaden. Vi ringde upp Krister för att höra hur han har det.

Hur är det för dig att jobba hemifrån, vilka är för- och nackdelarna?

– För mig är det bara bra. Jag tycker att det är skönt att slippa pendla, och att jobbet blir tillgängligt – men det innebär också en fara. Det blir viktigt att sätta gränser vad gäller tid, det är väldigt lätt att bli sittande annars. När jag har jobbat klart släcker jag ner, låser dörren och går till huvudbyggnaden, där är jag ledig.

Krister har ansträngt sig för att få till en vettig arbetsmiljö, köpt ståbord och stor skärm. Det har han bekostat själv, men han tror att arbetsgivaren skulle ha betalat om han hade lyft frågan. De är ju fortfarande ansvariga för arbetsmiljön, även när han jobbar distans, mestadels hemifrån.

Det Krister saknar när han sitter på distans och jobbar är den sociala gemenskapen. Att ta gemensamma pauser.

– Vi har möten i Teams och vi ser varandra. Men det är så arbetsrelaterat och blir övereffektivt. Visst frågar vi varandra hur vi mår, men vi sitter i 1,5–2 timmar och pratar bara, bara jobb. Det blir inget gafflande eller skämtande.

Det är också svårt att kompensera förlusten av det normala sociala på jobbet med fler kontakter i privatlivet nu, med tanke på restriktionerna. Men Krister tycker att han har det bra förspänt eftersom de ju är två, och eftersom han och hans fru älskar att vara tillsammans.

– I lördags hade vi middag med några kompisar som satt mitt emot i datorn. Hade vi använt en av de stora skärmarna skulle det ha känts som att de var här. Tanken var att vi skulle äta samma mat också, men i Kungsör kunde man inte få catering från East ? (vid Stureplan i Stockholm, reds. anm.), och det är två mil till närmaste sushiställe.

– Man får definitivt mer ut av ses också, jämfört med att bara prata i telefon.

Hur gör du för att ta hand om dig under denna konstiga tid?

– Varje timme i alla fall rör jag på mig, sätter mig på huk, går ett varv runt tomten och drar i ett gummiband. Det gäller att inte bli sittande stilla för länge i sträck. Pomodorotekniken är bra att ta till nu, ställa klockan på 45 minuter och röra på sig när den ringer.

– Jag har sedan tidigare en fitbit (ett träningsarmband, reds. anm.), men det är inte steg jag samlar på direkt. Det är andra saker. Till exempel så reser jag mig upp nu och går runt när vi pratar med varandra. Och på lunchen idag ska jag köra ett träningspass på cykeln.

Krister och Johanna har ordnat med bland annat träningscykel inomhus.

– Vi har det väl förberett här. Mycket natur att promenera i och ett gym i friggeboden.

På vilket sätt påverkar hemarbetet arbetsgrupp, arbetsmiljö och era prestationer?

– Det ställer större krav på ledarskapet, samtidigt som ledarskapet är mycket mer pressat. Hur chefen påverkas beror på vilket ”operativsystem” chefen själv har.

–För en chef som har stort behov av kontroll måste detta bli svårt. Men däremot lättare för den chef som i grunden har ett tillitsfullt sätt att se på människor, de utgår från att medarbetarna gör så bra de kan.

– Sedan måste man som arbetsgivare komma ihåg att man fortfarande har ansvar för arbetsmiljön. Distansarbete ställer större, och andra, krav på arbetsmiljön. Man får inte energi av varandra och vissa lider mer än andra av det. Det är viktigt att tänka på det som arbetsgivare: ”Vilka har vi som kan må extra dåligt av detta?”

– Jag som är en introvert har inga större problem med det här. Men personer som är mer extroverta kanske har det värre.

Vad tror du att vi kommer att lära oss av den här tiden?

– Jag tror att vi kommer att inse att ett visst mått av självledarskap är nödvändigt för att klara sig. Jag som medarbetare får ansvaret tillbaka – jag behöver ta hand om mig själv. Jag kan inte förlita mig på arbetsgivaren. Det kommer att vara utvecklande för en del och smärtsamt för andra.

– Sedan tror jag att vi lär oss uppskatta det vi har, de möjligheter vi har i vår närhet. Att dra till Thailand är stendött, men att dra till Idre och cykla kan upplevelsemässigt vara lika stort, om än inte lika varmt. Det är inte för inte för inte som årets julklapp blev ett Trangiakök. Vi behöver inte åka lika långt för att få stora upplevelser.

Vilket är ditt bästa tips till den som har jobbat hemifrån en tid och börjar tappa sugen?

– Börja med att fundera på vad som får dig tappa sugen. Reflektera över dina behov och ta ansvar för dem. Handlar det om hur du sitter eller att du inte träffar någon?

– Jag och min fru vi pratar om hur vi mår, hur det känns och är. Det underlättar mycket för mig, för oss.